Allmänt om radio
Hej! På denna sida hittar ni tips och trix om bl.a. radio, teknik, data m.m. Finns det någonting som du tycker är bra och om du vill kopiera så gör det gärna. Vi anser att alla skall ha nytta av vår hobby så vi sätter ingen ©. Vi hoppas du också vill dela med dig av dina kunskaper, information, länkar m.m. så skriv gärna till oss så sidan blir ännu bättre! Som du förstår så är det inte vi som skrivit allt på denna sida själva och vi påpekar inte det heller.
Vi är jätteglada för allt material som vi får. OBS men snälla ange gärna källan var ni har hittat materialet så vi kan kontrollera så det inte är © märkt eller att det finns Upphovsrättsskydd på texten och att dem som har skrivit inlägget inte blir irriterad ..Det händer att vi får material som är utan Källa och det är svårt för oss att leta över hela Internet vem som har skrivit eller vem som har Upphovsrättsskydd på texten därför skriver vi inte att vi har kopieringsrätten på vårt material eller Upphovsrätten på texten vi påstår inte det häller att det är vi som skriver allting som står på sidan
OBS DETTA ÄR INTE SK5SM HEMSIDA OBS
Anropet STOCKHOLM – MOTALA lever vidare inom amatörradion.
Året 1934 lät det i radion ( Stockholm Motala )
[audio:http://www.motalaradio.se/blandat/mp3/sm1934.mp3]
År 2008-11-20 låter det så här ( Amatörradio )
[audio:http://www.motalaradio.se/blandat/mp3/sk5rim.mp3]
Bakgrunden till klubben Motala Sändareamatörer SK5SM
Det lär ha funnits en radioklubb med rundradio som främsta intresse i
Motala någon gång på 20-talet, vilket inte är förvånande med tanke på den tidigt livaktiga industri för tillverkning av radiomottagare som blev Luxor.
Det fanns sändarklubbar både i Linköping och Norrköping, som byggt och startat lokala radiosändare för rundradio (1923-1925). I Motala blev det inte aktuellt eftersom Telegrafverket ordnade det problemet åt oss, en 30 kW-sändare startades 1927.
I början av 60-talet inbjöd Lars-Erik Bohm SM5CAK amatörer i västra Östergötland till träffar. Dessa träffar, ”Forum” blev så småningom regelbundna, en per kvartal. Det var information, visning av amatörprylar, field-days och framför allt trevlig samvaro. Kallelse gick ut till upp till 130 amatörer och intresserade och uppslutningen var god. Platsen varierade, från Omberg i söder (field-day) till Medevi i norr.
”Forum” kopplades till klubb SK5AJ, en klubb som bildades 1968 främst för testkörande. Denna klubb ordnade även SM5-möte i Mjölby 1969, SSA-årsmöte i Vadstena 1974 och SM5-möte på Luxor 1975.
Lars-Erik Bohm SM5CAK, har också varit värd för ett stort antal internationella, långväga, amatörvänner som besökt Motala.
DX-mötena startade hos Lars-Erik SM5CAK 1978 och fortsatte sedan till 1988. Deltagarantalet hade då växt så att det blev utrymmesproblem för övernattande med sovsäckar hos Lars-Erik i Ängesby utanför Motala. DX-mötena flyttades sedan till Karlsborg, där det fanns bra lokaler.
I samband med att ett radiomuseum skulle anordnas i Motala Rundradiostation uppkom frågan om en klubbstation på museet. Då idén gav stor respons bildades 1976 Motala Sändareamatörer (MSA) för att under fastare former ha kontakter med Televerket och Kommunen och inrätta en amatörstation på museet. Året därpå , 1977, öppnade museet för allmänheten. Klubben åtog sig öppning och vakthållning under lördagar och söndagar 14:00-17:00, samt guidning på övriga tider, ett jobb som främst Nisse SM5ZU gjorde med stor fackkunskap.
Klubben sökte och fick stationssignalen SK5SM. ”Hallåmannens anrop ”Stockholm – Motala” lever ännu kvar i mångas minne och det är till detta anrop, som amatörradiostationen på museet avses knyta an. Både för museet och kommunen är detta attraktivt.” –Bra formulerad motivering av Lennart Hillar SM5CBN och Bo Lindqvist SM5CCY, som då var ordförande resp. sekreterare.
Under året ordnades ett stort meeting i Platenskolan och Gamla Folkets park. Ca 300 deltagare njöt av utställningar, demonstrationer, sightseeing, ponnyridning men framför allt av en jätteauktion på skänkta instrument och komponenter. Auktionisten SM5CHK hade en tuff dag.
Kassatillskottet gjorde det möjligt att köpa en kortvågsrigg, Drake-line, med slutsteg till klubben.
Året därpå började arbetet för att få igång en relästation på 144 MHz. Som tur var fanns eldsjälen Göran Persson SM5CKG, som kunde den tekniken och ordnade apparatur mm från Sv. Storno. Jobbet med relästationen, som förtjänar ett eget kapitel, var klart 1979 med signalen SK5RIM. Signalen SK5IM hade tidigare tagits ut av Anders Gran SM5DUS för en radiodag i Motala och överläts så att det passande blev Relästationen I Motala.
En kv-yagi anskaffades och monterades på ett kyltorn bredvid Rundradiostationen. Senare fick en separat mast ordnas eftersom kyltornet skulle rivas.
Verksamheten i övrigt har bestått av en träff per månad med olika besök, tekniska programpunkter, telegrafikurser mm. Besök av SRS, Elfa m fl, med utställningar av ”amatörfrestelser” har blivit till stående inslag under höstmötena.
Vid olika idrottsevenemang, över 15 tillfällen hittills, har klubben ställt upp med radioförbindelser .
Klubbmedlemmar har också deltagit med stationer i samband med scouternas Jamboree On The Air.
Klubben har med framgång deltagit i tester. Långvågsmasterna ger unika möjligheter att sätta upp stora tillfälliga antenner; vad sägs om en 2-el quad eller 4-el vertikalantenn för 3,5 MHz?
Många klubbar har varit på besök, det har varit DL5-möten och det har ordnats studiebesök för medlemmarna till många intressanta ställen.
Ordförande under åren har varit: SM5CBN Lennart Hillar 1976-85, SM5CAK Lars-Erik Bohm 1986-87, SM5PBX Ulla Nilsson 1988-98, SM5CKG Göran Persson 1999-2003 och SM5CAK Lars-Erik Bohm 2003 – och som återvaldes som ordförande vid Årsmötet 2008
Museet byggdes om under 1996 och -97 varvid klubben fick byta rum för stationen.
Detta var klart och kunde användas vid museets återinvigning i juni -97.
Klubbens nya klubbrum har besökts av både turister och sändareamatörer, varvid de fått information om föreningen och klubbens verksamhet, sett QSL-kort med kontakter världen över av SK5SM´s medlemmar.
2002 så hade Sankta Birgitta 700-års jubileum och med anledning av detta så erhöll klubben en jubileumssignal SB700J, sammanställningen med denna signal 2003 blev över 21 000 st. körda verifierade QSO´n vilket också resulterade i en utställning bl.a. på turistbyrån.
Klubben är ett levande del i Motala Rundradiomuseum där anropet Stockholm – Motala än idag hörs från radiorummet och ut i etern.
Originaltext av Tore Nord SM5BUZ. Reviderat av Bert Andréasson SM5VYZ Henrik Andersson SM5VZQ
Club SK5AJ
1968-79
Nu formades idéerna om en lokal radioklubb med huvudinriktning att köra tester, framför allt på CW. De stora målen var CQWW och SAC på CW och resulterade i ett antal 1:a platser i Europa och som bäst en 6:e plats Word Wide under åren 1968-79.
Drivande krafter i klubben var från början förutom SM5CAK Lars, SM5AD Staffan, SM5CNQ Arne, SM5CEU Leif och jag själv. Med från början var också SM5EAC Åke som sedan flyttade till Falun. Snart utökades skaran testintresserade med SM5BNZ Rolf, SM5DUS Anders, SM5ADN Lars och SM5AYY Stig.
Under sommaren 1971 sammantsällde jag regler och utformade ett diplom i klubbens regi. SCA – SWEDISH COMMUNES AWARD – som gick ut på att kontakta så många som möjligt av de då varande 272 svenslka kommunerna (efter kommunsammanslagningen 1971) och en sk RECORD-BOOK med regler, ansökningsblankett och lista över samtliga kommuner sammanställdes. Den första upplagan å 100 ex tog snart slut och inom några år var SCA den särklass största aktiviteten på 80m bandet.
Efter kommundiplomet kom sedan församlingsdiplomet som hade Nyköpings Sändaramatörer som huvudman. SCA har nu övertagit av SSA.
Andra aktiva medlemmar och/eller CW-operatörer har varit 4X4KK, CX1AAC , WB4NDR/SM5, SM5AXP Lennart, SM5CDU Janne, SM5CEU Leif, SM6CST Urban, SM6CTQ Kjell, SM5DIR Kent, SM5DJZ Janne, SM5DLR Göran, SM5DPS, SM5DQS, SM5DYQ Krister, SM5EQW Gunnar, SM5EXE Olle, SM5GLC Lasse, SM5GPP Torbjörn, SM0HEV Jens, SM5HPB Bosse, SM0JHF Henryk, SM0KCO Carlos och SM5VB Lennart.
Bästa resutlat i CQWW CW Contest uppnåddes 1979 med 5528 QSO och totalt dryga 6 milj poäng.
Det kostade dock på (både tid och pengar) att för varje år bygga nya och större antenner så i och med -79 års toppresultat avslutade vi vår hängivna testaktivitet.
Numera träffas klubbmedlemmarna ett par gånger om året och pratar gamla minnen.
Under denna tid flyttad Gun-Britt och jag till Hassla, utanför Skänninge coh hyrde där i 5 år (69-74) en stor gård som hette Hassla Gästgivaregård. Huset var 18m långt och stora salongen var 52kvm stor med breda golvtiljor och öppen spis. Tomten var på 15 000 kvm vara 10 var gräs som jag klippte med en handriven motorklippare. På vinter var det att skotta med skyffel de 60m upp till stora vägen. Men det var en härlig tid och det fanns gott om utrymme för antennexperiment. Mitt på gården stod en stor ek som var 25m hög och som snabbt förlängdes med maströr till ca 30m som stöd för dipoler. En fristående fackverksmast på 22,5m kom också upp och fick bl a bära 3el yagi för 20m och 2 el quad för 40m. På en av skorstenarna satt en yagi för 10m och en quad för 15m.
Under denna period föddes också vårt andra barn som snabbt lärde sig och vid ett tillfälle då vi satt och fikade vid köksbordet såg vi plötsligt ett par barnstövlar på väg uppför stegen till pappas antenn.
Arne, -5CNQ ville lämna ‘storstadslivet’ bakom sig och mer hängivet ägna sig åt amatörradions fröjder. Han hyrde ett torp på Lunds Backe ca 1 km norr om vårt QTH med en vidunderligt utsikt över Skänningeslätten.
Några antennanekdoter är dock värda att nämnas.
Efter att ha experimenterat på Lasses, SM5CAK, gård St Ängesby med 3 el trådygi för 80m insåg vi att vi behövde komma upp mkt högre i luften eller också köra vertikalt. Sagt och gjort och man tager… Med hjälp av 5 st bevattningsrör byggde vi en 25m mast som dock, pga att rörens skarvar var tämligen böjliga och behövde stagas i varje skarv. Till detta använde vi bindrep från skördetröskan som det fanns gott om. För att lyfta åbäket byggdes en hjälpmast. I denna konstruktion hängdes sedan en 2 el vert Quad som kunde fasas i två riktningar. Antennen fungerade alldeles utmärkt och slog dem mesta i SM på den tiden. Men, ack, konstruktion var för vek och ned rasade hela eländet efter bara några dagar. Året var 1974.
Experimenten med 2 el vertikalpolariserad fasbar quad för 80m gav oss dock blodad tand och till CQWW CW 1976 och 1977 sattes quaden upp i en lina från 120 m höga södra masten uppe på Bondebacka, dvs Långvågs-stationen i Motala. Första QSO efter första anropet var med W7 , längst ut på Vancouvers västspets. Ant var riktad mot sydost, alltså långa vägen. Han hördes sedan dygnet runt, på natten korta vägen och på dan långa vägen.
1979 skulle vi slå till ordentligt. Vi ville kunna beama i alla riktningar. Efter att länga ha studerat och funderat kring Phased Arry Tecnology beslutade vi oss för att prova en 4 el fasad array bestående av 4 vertikala 80m-dipoler där fasningstekniken utnyttjade egenskaperna hos Wilkinson power dividers för att släcka ut sidoloberna och interferens mellan dipolerna.
Arne, SM5CNQ och jag höll på i 3 da’r och knöt linor, kopplade kablar, hissade bärlinor i norra masten på Bondebacka. På onsdagseftermiddagen var vi klara. Antennen hängde på plats och det var dags för prov. Vi ropadde upp Lasse, SM5GLC i Linköping och fick bra rapport. Sedan vände vi fasningen år andra hållet med hjälpl av ett sinrikt knappsystem inne vid riggen. Lasse sa att han inte kunde höra oss längre, vi täcktes helt av en relativt svag ry-stn på frekvensen som han tidigare inte lagt märke till. Allt gott och väl. Perfekt. Arne och jag åkte hem för vila oss, belåtna med vårt jobb.
Nästa morgon ringde Bosse, SM5HPB och talade om att man ringt från Bondebacka och bett oss komma och ta hand om alla trådar som låg över hela anläggningen…. Antennen hade frostat under natten och rasat ner av tyngden.
Det vara bara att åka tillbaka och reda upp eländet men på fredagen var allt uppe igen och vi vara klara att starta testen. Antennen satt sedan uppe ända till på söndagvällen då den på nytt rasade i backen. Operatören för tillfället blev mycket snoppen då bandet plötsligt totaldog. Som tur var hade också en 80m-dipol på ca 90m höjd så att vi kunde köra test-tiden ut.
Problem hade vi ju råkat ut för tidigare och redan skapat oss ett talesätt: ”Antenner som sitter uppe är i alla fall inte för stora”. I höststormarna -69 blåste alla våra antenner sönder dygnet efter avslutad SAC foni och vi hade 2 veckor på oss att bygga upp antennerna igen. CWdelen genomfördes och dygnet efter blåste allt ner igen….
Quadens år, -72. Nu skulle byggas en 40m quad. Vi köpte 8 långa bambuspröt som lindes med glasfiberväv och målades med 2-komponets färg. Kyddfästen tillverkades och trådar klipptes till. Upp kom antennen och var riktigt stilig.
MEN – Dagen före testen bröts boomen på mitten och det såg eländigt ut. Skam den som ger sig. Boomen förstärktes och rätades med hjälp av långa gängade bultar som drogs för handkraft. Masten var klädd i rimfrost då vi började men efter ett par timmars arbete var halva masten fri från frost och det var dags för fika. Då gick strömmen i Hassla men vi värmde vatten med gasolbrännare och var snart uppe i masten igen. Som belysningshjälp hade vi monterat extraljusen på Åke Linds SAAB och riktade dem upp i masten.
Filed under: Allmänt om radio
