MOTALARADIO.SE – SÄNDAREAMATÖRER – TEKNIK

Solen är ett jättelikt gasklot, i vars inre pågår en ständig kärnreaktion där väteatomer omvandlas till helium. Vid denna process frigörs en del av solmaterian som partikelstrålning och elektromagnetisk strålning inom ett brett frekvensregister. Bl.a. frigörs kortvågig radiostrålning, gamma strålning. Solatmosfärens yttre del består av två skikt, kromosfären och koronan. Vissa områden på solens yta har en lägre temperatur och uppfattas som mörka fläckar, s k solfläckar. Från kromosfären kastas det ut gasmassor, s k protuberanser, ofta från områden nära solfläckarna.

Det förekommer även kortvariga eruptioner, s k flares, som syns som lysande fläckar i närheten av solfläckarna. Flares sänder ut start elektromagnetisk strålning och partiklar. Koronan är solatmosfärens yttersta skikt. Från denna utstrålas partiklar i form av atomer, elektroner och protoner som fångas upp av jordens magnetfält och skapar polarsken, s k aurora. Den ökade partikelstrålningen från flares kan orsaka magnetiska oväder med åtföljande radiostörningar och ökning av polarskenet.

Antalet synliga solfläckar står i nära samband med solaktiviteten. Ett mått på denna är antalet solfläckar. (Solfläckstal benämns R). Omkring detta görs fortlöpande observationer. Med stöd av solobservationer under mer än 200 år har det kunnat fastställas att solfläckstalet varierar periodiskt i ett sinusliknande förlopp. Det högsta någonsin uppmätta solfläckstal är omkring 200 och inträffade under åren 1957-58. Det lägsta solfläckstalet mättes upp 1964 och låg på omkring 10. Man brukar säga att solfläcksperioden har en 11-årscykel.

Ett sätt att mäta solaktiviteten är genom att mäta styrkan av det infallande radiobruset från solen (solflux F) i våglängdsområdet 10 cm.

Vågutbredningen i jonosfären påverkas av solaktiviteten. Under solfläcksmaximum blir jonosfären mycket starkt joniserad, speciellt F-skiktet under dagtid. Under denna tid reflekteras även vågor med kortare våglängder mot jonosfären i stället för att passera igenom denna ut i rymden. 20-metersbandet är då ”öppet ” nästan dygnet runt. 15-metersbandet är öppet från före gryningen till efter solnedgången och 10-metersbandet nästan varje dag till efter solnedgången. Långa förbindelser med mycket låga effekter är då möjliga.

Under solfläcksminimum är det nödvändigt att använda en avsevärt lägre arbetsfrekvens p.g.a. de annorlunda vågutbredningskonditionerna i jämförelse med dem som råder vid solfläcksmaximum. 20-metersbandet förblir t.ex. inte öppet under hela natten. Öppningar på 15-metersbandet uppstår endast tillfälligtvis och öppningar på 10-metersbandet är sällsynta.

För att kompensera den sämre vågutbredningen används goda antenner och högre effekter på de kortare våglängderna under låg solaktivitet. De högre banden kan då vara så tysta att operatören kan undra om hans utrustning verkligen fungerar.