MOTALARADIO.SE – SÄNDAREAMATÖRER – TEKNIK

Antennen är radions känselspröt mot etervågorna, den tar urskillningslöst emot alla elektromagnetiska signaler som når den. Det går att designa en antenn för att bli känsligare för ett visst frekvensområde. Detta gör man med antennens längd, du kan själv enkelt beräkna vilken längd antennen skall ha. Radiosignalerna färdas med en hastighet som motsvarar ljusets hastighet, 300.000m/s.
Formeln lyder: 300/frekv. Exempel: du vill skapa en antenn maximerad för 6MHz, 300/6 = 50. Alltså skulle antennen bli 50 meter lång, men så enkelt är det inte för i antennlinan och matarledning går signalen lite långsammare, räkna med 0,95. Då blir det 50×0,95 = 47,5. För att få en dipol på denna frekvens dela man talet igen med 2, det blir 23,75 m.

Alltså skulle en helvågsdipol på 6MHz bestå av en mittmatning med två ben på 23,75 m. Detta blir en stor och otymplig sak. Det är inte alla som har plats för detta så dela allt en gång till. Det ger två ben på vardera 11.875 m.
Om du bara skall använda antennen till mottagning spelar det ingen praktisk roll om antennen är 11 eller 12 m / ben.
Med en sådan här antenn kan du lyssna av hela kortvågsbandet, även mellanvåg fungerar. Lek med några exempel, se vad du får fram för värden för en antenn på 1,5 – 3 – 12 – 24 Mhz.? Formeln är: 300/frekv i MHz x 0,95=?
Hoppsan, en kvartsvåg för 1,5 MHz blev visst 47,5 m, är siffran bekant?
Byggmaterial till en sådan här antenn kan du enklast köpa på vilket varuhus som helst som säljer el-materiel, jag använder en kabel som heter FK 1,5 och finns i flera färger. Man kan även köpa den högtalarkabel med transparent isolering som finns färdig kapad i flera längder och med olika diametrar hos flera av de stora varuhusen. Den är mjuk och lätt att hantera. Jag kan rekommendera 4kvmm kabeln på 25m för fast monterade antenner. Kapa till den längd antennen skall ha, dela sedan de båda ledarna. Nu har du två exakt lika långa antennben.

Materialval vid bygge av wireantenn.

En sann amatör vill ha en effektiv och billig antenn, dessutom skall den vara hemgjord. Detta är bara förslag på materiel till antennbyggen.
Till antennlinan kan man använda de flesta metalltrådar, t.ex. försvarets 1000dl eller högtalarledning av olika diametrar, men vanligast är nog den installationskabel som elektrikerna använder, kabeln finns överallt där installationsmaterial säljes. Vid portabelantenner räcker 0,75mm^2. . Medan man vid fasta monteringar kan välja en grövre dimension för större hållfasthet i tid och rum.
Till isolatorer finns det flera bra modeller färdiga i marknaden, men du kan även använda spillmateriel av plast. T.ex. en gammal skärbräda i plast duger. Jag använder spillbitar av lexanplast som jag tiggt av glasmästaren. Tom. gamla isskrapor kan återanvändas.
Som nedledning är det vanligt med den tunna RG 58 eller den kraftigare RG213, kallades förr RG8. Dessa ledningar är på 50 ohm. I bland skall det vara bandkabel på 300 eller 450 ohm, dessa får man idag köpa från radiofirmor som säljer amatörradio utrustning.
Till hisslina/fästlina använder jag flagglina, den är stark och smidig. Denna typ av linor bör kollas åtminstone vart annat år avseende nötning och annat slitage. Gärna oftare.
OBS att tipsen ovan gäller för kortvågsantenner, ju högre upp i frekvens desto större krav på bl.a. nedledningar.
Mina QRP/Portabel antenner för kortvåg bygger jag så lätta som möjligt, antennlinan 0,75mm² samt RG58 koax och BNC kontakter, ev. bandkabel har jag kvar en kabel som fanns på 1970 talet och användes till tv-antenner. Den är lätt och smidig men inte så tålig som de nuvarande svarta bandkablarna.
Till vertikala kortvågsantenner

Trångt därhemma? Får inte eller kan inte sätta upp en antenn?
Köp ett långt metspö av den billigare typen på ca 7 meters längd. Linda tråden runt spöet som en spole och vips så har du gjort dig en vertikal antenn som kan monteras på balkongen. Luta den lite utåt åt sidan så slipper grannarna sitta och stirra på det där konstiga metspöet som sticker upp.

Skall du ansluta  din antenn till en sändare så måste antennen vara väl anpassad till sändaren. Är den felanpassad får man stående vågor, det är effekt som studsar i antennen och reflekteras tillbaka genom matarledningen till slutsteget. Detta kan allvarligt skada slutsteget. Därav skall man alltid anpassa systemet med hjälp av en stående våg meter så den reflekterade signalen blir minsta möjliga. Detta kan göras  med tillklippning av antennlängden så det blir bra mätvärden.
Det går även att använda en antennanpassningsenhet, en antenntuner av något slag.

Här ytterligare några modeller av horisontella wireantenner. ( Dipoler )